Skrivet den 6 september 2010, under känslor, livet

Jag fick veta att jag har en bebis i magen. Hade lite ont i magen, men var glad och förväntansfull. Det var spännande och lite skrämmande på samma gång. Sådär som det är, antagligen.

Sedan vaknade jag. Det var morgon, jag hade bara drömt och ”ont i magen” var vanligt ont i magen och inget annat…

Skrivet den 2 september 2010, under Vincent, känslor, sorg

Nu har det gått två år. Två långa år sedan lilla Vincent blev tvungen att gå över regnbågsbron.  Två långa år med enorm saknad. Visst har tiden läkt såren lite. Men tomrummet efter finns kvar, det kommer nog aldrig att försvinna.

Livet blev sej inte likt när du kom in i mitt liv där i november 1998. Så liten du var! Jag är för alltid tacksam för alla de år vi delade.
Livet blir sej aldrig likt igen efter att du blev tvungen att gå över regnbågsbron. Inte för mej. Du finns alltid kvar i mina tankar och i mitt hjärta. Saknar dej alltid älskade Vissu!

Skrivet den 2 september 2010, under känslor, livet

Vissa dagar kan man gå runt och känna sej lite låg och oinspirerad. Händerna och restan av kroppen gör det dom ska, men i tankarna är man någon helt annanstans. Långt borta. Funderar. Drömmer. Planerar. Suckar. Ger upp. Hoppas lite. Oroar sej. Funderar igen…

Och så mitt i allt det här hjälpte jag en kvinna med att hitta rätt batterier till en ficklampa. De hon behövde hängde högre upp än hon kunde nå. Jag tog ner två paket till henne och hon blev så glad. Log hjärtligt och tackade mej med orden:
”Vilken tur jag hade att just du kom förbi här just nu! Någon som dessutom är så lång och ståtlig!”

Det här hände i förrigår och på flera sätt ”gjorde det min dag”.
Lång och ståtlig… det är JAG det!