Sedan vaknade jag. Det var morgon, jag hade bara drömt och ”ont i magen” var vanligt ont i magen och inget annat…

Tidigare i år följde vi Solsidan och i somras fick jag Mia:s bok ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Läste den ute i solen med ett stort glas kaffe med skummad mjölk. En fantastisk bok på flera sätt, tycker jag. Kände igen mej i mycket och fick även en del tankeställare (som att vänta och vänta med vissa saker och en dag kan man ha väntat för länge).

Och för ett par dagar sedan, som av en slump (fast jag tror nog inte på slumpen! Tycker det mesta som sker, även små bagateller i vardagen, tycks hända av en mening och plötsligt ser man sammanhanget. Trådarna och nätet) hamnade jag på en nättidning och läste att hon – MIA – precis har börjat blogga igen!
Underbart!!!

Ett STORT tack till dej MIA Skäringer för dina ord och din humor!

På fotot: en mås – köksbärstjuven

Livet blev sej inte likt när du kom in i mitt liv där i november 1998. Så liten du var! Jag är för alltid tacksam för alla de år vi delade.
Livet blir sej aldrig likt igen efter att du blev tvungen att gå över regnbågsbron. Inte för mej. Du finns alltid kvar i mina tankar och i mitt hjärta. Saknar dej alltid älskade Vissu!

Och så mitt i allt det här hjälpte jag en kvinna med att hitta rätt batterier till en ficklampa. De hon behövde hängde högre upp än hon kunde nå. Jag tog ner två paket till henne och hon blev så glad. Log hjärtligt och tackade mej med orden:
”Vilken tur jag hade att just du kom förbi här just nu! Någon som dessutom är så lång och ståtlig!”

Det här hände i förrigår och på flera sätt ”gjorde det min dag”.
Lång och ståtlig… det är JAG det!

Min sambo blev alltså morbror i natt. Och vad jag blev (förutom glad för deras nya söta familjemedlem såklart!), har jag ingen aning om. Vissa säger faster?
Vet inte heller vad (vem) jag är till min kusins barn. Men ett namn borde det ju ha. Det har det mesta. Ibland vet man bara inte vad.

Tänk va fort tiden går ibland! Eller egentligen ganska ofta, om jag tänker efter. Det var inte så länge sedan vi fick höra nyheten om att det väntades tillökning, man hann börja vänja sej vid tanken… och nu är hon redan här!

Här tickar klockan, men det mesta står ganska still fortfarande…

Under tiden har jag hunnit fylla år, vi har firat, grillat, haft besök, varit ute och gått mycket,  suttit i solen, spelat olika spel tillsammans, varit ute och ätit… ja, och jobbat några dagar varje vecka.

Snart är det semester! Härligt!
Tills nästa gång, kan jag numera även följas via Twitter. Se länken till höger!

Detta har hänt: den 12 maj när vi tittade på tv försvann bilden. Det blev bara svart. Startade om ip-tv boxen, men ingen skillnad. Samma via den andra boxen i det andra rummet. Gick till ip-tv leverantörens hemsida och fick det här beskedet:
”Efter att en längre tid haft finansiella svårigheter har vi nu nått en punkt där det inte längre är möjligt att driva TV-plattformen vidare. Vi överlämnar nu våra kunder till andra TV-operatörer. Distribution av TV-tjänsten från oss till kunderna kommer att upphöra inom kort.”
Daterat 2010-05-11

Bara sådär! ”Inom kort” var tydligen mindre än en (1) dag senare! Vilken framförhållning! Beskedet kom inte totalt oväntat, det har legat lite i luften under 1-2 år, men någonstans trodde man ju att det i så fall skulle informeras till kunderna på ett annat sätt och lite i god tid, så man kan förbereda sej lite i alla fall.

Men inte! Leverantören var i och med det puts väck och med det också vår möjlighet att kunna se på tv-sändningarna.

Några dagar senare hade vi fyllt i och beställt ip-tv tjänst via, av vår internetleverantör vald ip-leverantör, Canal Digital. Och efter ytterligare några dagar hämtade vi ut vår nya (likadana!) ip-tv box. Man kan ju inte använda de man redan har, eftersom de alltid är låsta till specifik leverantör. Kopplade in där den förra satt och… ingenting! Ingen bild utan bara ”kan inte få kontakt med ip-nr xx.xxx.xxx”

Nu,  mer än en (1) månad, ytterligare en ny box, felanmälningar, massor med telefonköer och samtal till kundsupporter senare sitter vi här. Fortfarande utan tv-sändningar!
Varken ip-tv eller internetleverantören har riktigt tagit det här på allvar, känns det som. En felanmälan ligger hos de båda sedan länge och de skyller på varandra. Eller så är det här problemet ligger, tycker internetleverantören. Vi har provat alla inkopplingsalternativ som finns och ringer vi och frågar hur det går med vår felanmälan undrar de hur vi har kopplat in boxen. Börjar bli tröttsamt att dra det svaret varje gång, några gånger i veckan. Vi kan inte göra mer. Har provat allt. Och de gör ingenting!

Idag är det dags igen, de lär inte ringa oss som de lovade i lördags, utan vi får ringa dit igen, för: ”Hur har ni kopplat in boxen?” (läs felanmälan för f-n! Vi har berättat allt vi provat massor med gånger!)

”Kan ni eller kan ni inte leverera den här tjänsten till oss?”, det är det vi vill få svar på. Det här börjar bli skrattretande, pinsamt och en riktig moment 22 situation!

Den här veckan måste ett födelsekort ”scrappas” och postas, ett brev skrivas och postas det med och vi måste bestämma oss för en födesedagspresent.
Dessutom närmar sej min födelsedag med stormsteg och som alltid förväntas jag säga vad jag önskar mej. ”Ingenting, som någon annan kan köpa eller ge mej” duger tydligen inte i år heller.

Vad kan man önska sej egentligen när man fyller år?

Så idag har jag hittat på en massa annat, denna  lediga dag. Färgat håret och medans färgen satt i, tvättat handfatet och skurat hela badrumsgolvet med en tvättsvamp och lite såpa + Ajax (till vissa svårare ställen). Kastade även en del rengörings- och schampooflaskor som blivit tomma (de försvinner ju inte av sej själv från badrummet liksom, som vissa tycks tro). Bra blev det!

Och under alla dessa jobb idag hade jag mina bästa vänner till hjälp! Engångshandskar i latex!
Först under hårfärgningen (de som medföljer är oftast s k i t och spricker snabbt i sömmarna) och sedan (samma par när jag sköljt dom rena) till skurandet! Perfekt!
Så i min värld är de inte alltid engångshandskar, utan jag använder dem många gånger. När jag planterar om växter o blommor där ute till exempel, rengör spisen, målar möbler, tvättar fönster osv. Sista anhalten, om de inte blivit sliskiga o kastade innan, brukar vara till skurande i badrummet. Sedan hamnar de efter lång och trogen tjänst i soppåsen.

Det är mina bästa vänner det! I alla fall till en massa  ”jobb” här hemma.

När vi däremot är och hälsar på i Småland, är det tvärtom hos dem. Man låser sällan. Låser gör man om man ska åka iväg i flera timmar för att storhandla eller hälsa på hos någon och ingen kommer att vara hemma under den tiden.
Sommarkvällar kan dörren stå vidöppen i många timmar, för att ta in lite sval luft, medans några är på övervåningen med stängd dörr och andra sitter och umgås i ett annat rum med TV-n på med maffigt surroundljud. Inte oroar man sej för att någon ovälkommen gäst ska komma in och sno saker. Det värsta skulle väl vara om någon av katterna från grannhusen skulle smyga sej in. Men då skulle de ju bli utjagade illa kvickt av våra ”kattkompisar” som bor där! Så inget problem det heller!

Så vilken skillnad, beroende på var i landet man bor!