Imorse vaknade jag av att SOLEN sken in genom fönstret och värmde så smått mitt ansikte. Dags att gå upp! Efter en varm dusch sitter jag nu här med en kopp (glas) kaffe med skummad mjölk.

Länge sedan vi hade solsken och blå himmel, utan nederbörd. Idag är det en sådan dag. Med -8 grader dock. Men det gör ingenting. För jag vet vad som kommer snart. Och det vet småfåglarna också! Våren! Värmen!

Det är lika fantastiskt varje år. Jag faschineras fortfarande. Varje år. Trots att jag varit med om ett antal övergångar från vinter till vår. Men ändå. Lika fantastiskt varje gång fortfarande.

I helgen fick vi veta att det väntas tillökning i familjen (inte hos oss). Är glad med dem och önskar dem ett stort GRATTIS!

Det kommer att bli annorlunda nu. Helger vi firar ihop och andra gånger när vi träffas. Men förändring behövs ibland och är ofta något positivt.

Sedan slog det mej igen, att det inte har varit så många förändringar här hos oss på länge. Nästan inga alls, om man bortser från att Vincent saknas (enormt!) och att vi båda har jobb att åka till (så vi kan betala för boende, räkningar, lite kläder och har mat på bordet). Jag har aldrig tidigare bott på samma ställe så länge som nu (sedan 1997).

Men i övrigt är allt sej likt. Sedan länge. Det fick mej att fundera och känna vemod. Vilka förändringar behövs i ens liv NU för att bli till något positivt? Det är något man måste känna efter och få bestämma själv. Så att det inte står still utan går framåt. Åt ett positivt håll och får en att må bra och vara tillfreds med livet.